Merhaba!

Idag har vi alltså kanske öppnat Magnus Ladulås grav, ändå spännande. Vi har kanske skickat in vårt examensarbete för sista gången, ÄNDÅ spännande. Snart börjar nästa avsnitt av "30 grader i februari", ÄNDÅ SPÄNNANDE. Mina högtalare på datorn har slutat fungera, inte så spännande.

PS. Vem FAN vill jobba tills man är 75? De tycker väl att det bästa är om man aldrig tar ut någon pension, då har man aldrig varit någon "belastning" för samhället. Viktigare att jobba till 75 än att höja skatterna. Viktigare att jobba än att leva. DS.

Det allra bästa med tiden är att den visar vad som ska ske. Det var läge att bli lite djup mitt i examensskrivandet. Ett examensarbete, mina vänner, är jämförbart med en stor hård bajstolle. Ni vet hur det är när man är riktigt hård i magen och har en stor korv på g, man sitter och kämpar som tusan för att få ut den. Man kämpar med hela kroppen, svettas och lägger ALL fokus på att lyckas prestera. Det gör lite ont emellanåt. Men sedan, till slut, så bara ploppar den ut och känslan är OBESKRIVLIGT skön. Lättnaden är total och man är asnöjd. Verkar som någon blev klar med sitt examensarbete häromdagen, det låg en FET bajskorv på cykelbanan.

‎"det som blöder i din kropp när du hör om vad Carema gjort kallas hjärta. Rösta med det och inte plånboken nästa gång du röstar!" - Jonas Gardell

Var har du tagit vägen?

Hör och häpna! Ikväll har jag strykit (ja det heter så) lite kläder, det är andra gången det händer sedan vi flyttade hit. Det är ganska rogivande att stryka men det känns typiskt onödigt att göra det för ofta. Därför delar vi på sysslorna här hemma och stryker varsin gång per år.

God kväll!

ALLTSÅE.

Hur hanterar man på bästa sätt kraven från alla runt omkring en, och kanske än värre, hur hanterar man kraven på sig själv?

Min önskan för dagen är att få vara en blomma; vissna för att sedan komma igen, utan att det är något konstigt alls. DiLeva skulle bli rörd, jag vet.

VET att ni är många älskade som kämpar just nu, kom igen, det är inte dags att ge upp än.

Bjuder på garv; såhär kan man se ut när arbetskläderna är för stora.