Merhaba!

Idag har vi alltså kanske öppnat Magnus Ladulås grav, ändå spännande. Vi har kanske skickat in vårt examensarbete för sista gången, ÄNDÅ spännande. Snart börjar nästa avsnitt av "30 grader i februari", ÄNDÅ SPÄNNANDE. Mina högtalare på datorn har slutat fungera, inte så spännande.

PS. Vem FAN vill jobba tills man är 75? De tycker väl att det bästa är om man aldrig tar ut någon pension, då har man aldrig varit någon "belastning" för samhället. Viktigare att jobba till 75 än att höja skatterna. Viktigare att jobba än att leva. DS.

Det allra bästa med tiden är att den visar vad som ska ske. Det var läge att bli lite djup mitt i examensskrivandet. Ett examensarbete, mina vänner, är jämförbart med en stor hård bajstolle. Ni vet hur det är när man är riktigt hård i magen och har en stor korv på g, man sitter och kämpar som tusan för att få ut den. Man kämpar med hela kroppen, svettas och lägger ALL fokus på att lyckas prestera. Det gör lite ont emellanåt. Men sedan, till slut, så bara ploppar den ut och känslan är OBESKRIVLIGT skön. Lättnaden är total och man är asnöjd. Verkar som någon blev klar med sitt examensarbete häromdagen, det låg en FET bajskorv på cykelbanan.