Idag är det min lediga dag och jag har nästan precis klivit ur sängen. Underbart att få sova länge. Jag har hunnit ägna några minuter åt bloggvärlden. Har aldrig tidigare klickat runt bland kända bloggare och framförallt inte faktiskt läst flera av deras inlägg. Nu vet jag vad alla pratar om och vad det är folk sitter och läser (och skrämmande nog många gånger tar till sig...) Ehm, jag finner inte riktigt några ord för vad jag upptäckt, kanske är det lite rädsla för hur stora dessa människor har blivit av att skriva i stort sett...ingenting? Hur kan "vi" göra en människa så känd (och rik) på det?! Jag hoppas (innerligt) att många läser det i brist på annan sysselsättning, tråkigt på jobb tex. Jag förstår att det är kul att läsa om någon man känners vardagsliv, det bryr man sig ju om! Eller att det är kul och intressant att läsa en blogg som faktiskt handlar om något givande... Men annars...?

Idag hoppas jag att vädret tar sig i kragen och blir bättre, en överraskningsstund i parken med flera vänner är planerad. Kan inte berätta tydligare än så vad som kommer ske, för även om chansen förodligen är microliten så finns den, att personen i fråga läser detta innan den fått sin överraskning!

Igår firade vi Jona med pompa och ståt, han är minsann 24 år nu!

Titta! Såhär fint är det inne i stan, på Gustav Adolfs torg närmre bestämt:

Vår och sommar här i söder är helt fantastiskt underbart. Så är det bara!

Nu är det snart dax för den väntade finalen, väntar besök av ett gäng grabbar och förhoppningsvis en medföljande tös. Kanske (hoppas jag) har inte hon ett lika brinnande intresse för denna final. Vi får se.

Idag har jag jobbat hela dagen. Det är konstigt hur folk (i detta fallet patienter) uppfattar en. Vissa fullkomligt älskar mig medan andra näst intill hatar mig TROTS att jag behandlar alla (i princip) likadant!? Men det är nyttigt, man inser att vissa människor är bittra. Att vissa människor tror (och förmodligen hoppas ganska hårt) att de är viktigast i hela världen. De tacksamma, livsglada människorna är däremot guld. De som uppriktigt uppskattar allt man gör, berättar det gärna och till och med berömmer mig med lite godis. Som tur är är det bara ett fåtal som tillhör den bittra skaran. De flesta patienter är riktigt goa.

Noa klarade matte d, jag känner mig som en stolt mor. Känns nästan som om det var jag som klarade det. Tah.

Många vänner som ger alla sina sista krafter till tentaplugg just nu, önskar eder alla en fröjdefull studiestund. Ska dock erkänna att jag hemskt gärna studerat nu också, så otroligt sugen på att bli en tvättäkta student. Kom ihåg detta och påminn mig gärna till hösten när jag är mitt uppe i tentastressen...

Idag har vi tvättdag. Den startade 13:00 vilket vi utnyttjade och tog en härlig sovmorgon. Det kändes helt okej eftersom regnet smattrade mysigt på rutan hela förmiddagen. Klockan 12:00 drog vi oss ur bädden och laddade mentalt inför tvätten med en god frukost. Vi peppade varandra med att "det inte blir SÅ många maskiner trots allt" och att "det inte kommer ta SÅ himla lång tid" och "dessutom regnar det ju idag så det gör inget att vi ska tvätta". Nej. FAST, när vi tillsammans en stund senare inser att den ena maskinen är sönder = vi har bara en maskin till vårt förfogande idag spricker tidsplanen. Ganska rejält faktiskt, allt kommer ta dubbelt så lång tid.




Fast det har blivit en skön söndag ändå. Solen kom fram till slut och den sista maskinen är nu igång. När solens värme kom fram tog vi ett gemensamt snabbt beslut genom en enda blick, tog på oss skorna och gick raka vägen till stranden. Det är så himla skönt att bo nära havet.
Nu är det tokigt varmt ute så jag är pepp för en promenad till innan natten tar vid. Men just det, har en månadsranson tvätt att vika, först.

Vi har varit i stugan några dagar och haft det jätteskönt. Dock har jag kommit fram till att jag inte är särskilt bra på så mycket, längre. I sommar behöver jag verkligen finslipa på mina prestationer inom; fotboll, kubb, backgammon, kortspel och min badkrukenivå blir bara högre. Jag känner inte igen mig själv. Jag minns mig själv som en utomordentlig fotbollsspelare, en kubbspelare med mycket bra sikte och när det gäller hjärnaktivitetsspel såg jag mig ofta som en vinnare. Inte kan väl åldern göra sig påmind redan? Och det här med att bada nu, i maj? Hua!

Vi ägnade även lite av vår tid till att leka på de granna gula fälten, en trevlig stund med NOLL tävlingsmoment.

Ikväll blir det dock ännu mer spel hos familjen Andersson/Rydberg. Så för min del är det nu mentalträning som gäller fram tills dess.

Att komma hem och känna att det luktar gott är underbart. Det är dammsugat, dammtorkat (läs: det luktar sån god rengöring), diskat och toaletten skiner - då blir jag glad. Och jag har inte ens gnällt över att det har behövts göras. Det är konstigt vad glad jag kan bli över sånt där, för bara ett år sedan hade jag nog inte riktigt märkt någon skillnad. Men nu, ja jag blir lite konstigt lycklig. Och mitt i det fina vardagsrummet står Han (Han med det stora H:et ni vet), Han som gjort allt, och ler.
Han är fantastisk helt enkelt och Han kan knepet med att överraska!

Vad och vem hände på denna bilden?

Hade saker gått smidigare om vi haft 6 fingrar?

Hur hade det varit om vi inte haft några fingrar alls?

Och vad är det egentligen för skillnad på Center och Plopp?

Världsliga och högst relevanta frågor disskuteras gärna sköna söndagar hemma hos Rydberg/Nilsson.

Vi firade Arna

Några stunder fångade på bild.

Vi har haft många härliga dagar den senaste tiden. Det är allt jag orkar försäkra er om just nu.
Fler bilder och mer text kommer senare, helt enkelt.