Årets första dopp! Jag är faktiskt stolt över mig själv, jag har blivit en badkruka. Jag erkänner men nu har jag faktiskt gjort det. Tog oss ner till det stora blå igår och jag bara dök (nåja) i, wiho. Det var jätteskönt efteråt. Uppfriskande efter en heldag med lägenhetsstädande. Varenda vrå i den är nu kliniskt ren. Känns väldigt tråkigt att behöva lämna den dock men livet rullar vidare. Mycket förändringar nuförtiden och jag hänger knappt med ibland.
Som att Sverige åkte ur U21-EM, va?

Vilket väder! HUA! Det känns väldigt konstigt när man tänker på hur varmt och skönt det var för bara en vecka sedan. Vad hände? Även om jag jobbar mycket blir livet liksom piggare när solen strålar. Nu är det ju bannemig höstkänslor som gör sig påminda. Knäppt. Midsommar om en vecka! Herregud, det kom jag precis på. Skärpning mr wheather!

Jag drar i alla fall nytta av los vädros och har börjat sortera och packa. Vi flyttar snart igen och denna gång måste vi bestämma oss för vad vi vill släpa med oss norrut och vad som kan få stanna här i söder några år.

I eftermiddag ska jag träffa min kära kollega Josefin från Little Gym. Imorgon jobbar vi vår allra sista gång ihop och det känns sorgligt. Alltid trist när man träffar en människa man trivs jättebra med och så ska man flytta och man vet inte om/när man ses igen... Om inte förr så ska mina barn ha Josefin som lärare vid sin skolstart!

Igår fick jag äntligen min fördelsedagspresent av Eva & Cissi; en mumsig middag på Gränden. Noa var inte sen att påpeka att jag fortfarande luktar vitlök när jag vaknade imorse. Efter Gränden var vi och såg Änglar & Demoner - ja jag rekommenderar!

Nu borde jag fortsätta packa men luften gick ur mig och jag har ont i halsen.

(denna bild är lite kul eftersom jag har hemskt lång kropp)

Det är underbart skönt att åka ifrån stan och vara lediga tillsammans.



Nu ska jag snart iväg och jobba på The Little Gym, sista veckan för mig. Någonsin. Känns väldigt sorgligt. Jag har verkligen älskat det jobbet och alla fantastiska barn. Det är så gränslöst roligt att få arbeta med just barn. Det har jag lärt mig.
Men tiden rusar vidare i livet och man kan inte göra annat än att hänga på. Även om det ibland är himla tungt. Men, när man avslutat något börjar något nytt. Tur det.

Igår firade vi Jack då han sprang ut från Petriskolan!

Jag vill också göra det, igen, bara eeeen gång till, huh. Jag ska springa runt, tuta och åka häftig bil när jag tar examen. Bara för att det är kul!

Jag & Jack.

Nu är det äntligen över. Jag erkänner att jag har oroat mig och jag har gjort det länge. Har jag verkat frånvarande har det haft sin förklaring. Mina tankar har ofta varit på annat håll. Men nu är det över. Och bra gick det. Så j*vla bra att jag bara vill skrika ut det till alla. Min mage värkte och tårarna brände bakom ögonlocken innan det var dax- men nu är det över. För nu i alla fall. Hur det blir när bedövningen släpper? Det tar jag då. Med detta vill jag mest säga: oroa er inte. Dagen man fasar för kommer, oavsett om man vill det eller ej. Men ofta löser sig allt.

Våren och sommaren är bäst. Framförallt för att spontanitet ofta blir verklighet.

TACK alla underbara vänner.