Kan man skratta för mycket? Den senaste tiden har jag och min goa Västeråsvän blivit ifrågasatta på flera ställen. Ett ex; vi var och handlade mat och var sådär gott fnissiga ni vet. När vi står vid knäckebröden brister det dock totalt, det hela omvandlas till asgarv. Då kommer en liten farbror fram och frågar surt vad det kan vara som är så kul med knäckebröd? Sen vänder han tvärt. Liknande situationer har utspelat sig den senaste tiden och jag frågar mig återigen; kan man skratta för mycket?

Nej tycker jag, så jag kommer fortsätta asgarva vid knäckebröd, cafeér, bussar osv. Det är alldeles för mycket som är roligt för att låta bli. Asgarv gör mig lycklig!